Mato just raised pre-seed Read more
Podcast charts
Published by Johan Grönstedt
THINKROOM IS AN INTELLECTUAL SANCTUARY WHERE BRILLIANT MINDS THINK OUT LOUD. Here, accomplished leaders and original thinkers explore the questions that matter most. Not the polished answers they give on stage, but the honest reflections they share when the armor comes off. These are conversations about success and struggle, certainty and doubt, achievement and the price it demands. Welcome to the room where real thinking happens.
On the charts
Every published chart this podcast appears in, in the snapshot behind this page. Each one links to the chart it came off.
The Mato Topic Intelligence Platform does not report this podcast as charting in a published category in this snapshot.
From the feed
The latest episodes published to this podcast’s own RSS feed. Titles and descriptions are the publisher’s.
Det är brinnande valrörelse. På ett event på Norrsken fick representanter för partierna tre minuter var på scen. En av dem sa ordet AI, en gång, i en uppräkning av saker Sverige är bra på. Samtidigt går tekniken rakt in i arbetsmarknaden, skolan och energipolitiken. Det här samtalet handlar om samma tystnad från två håll. Alexander ser den i politiken. Johan ser den i ledningsgrupperna, där nästan varje vd fick jobbet och satte strategin i en värld före AI. Ingen har erfarenheten, och ingen känner att de ”måste” ta beslutet i dag. Så det tas inte. I tron att status quo är den säkraste vägen. 🎙️ Gäst Alexander Norén är ekonomikommentator på SVT och tidigare techkorrespondent. Civilekonom från Handels, skrev Magkänslans intelligens om hur beslut faktiskt fattas och arbetar nu på en bok om pengar. På SVT Play står han bakom Generation AI och Homo Roboticus, och i Alex möter sätter han sig ner med en person i taget. Han har intervjuat flera av de senaste ekonomipristagarna, och han står utanför branschen han bevakar. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Ingen vinner ett val på AI. Än. Alexander tror inte att tystnaden är ett medvetet val. Partierna har tagit tempen och fått rätt: i Sverige är AI ännu ingen vattendelare. I USA är den det, med lika starkt engagemang för och emot på båda sidor. Men att läsa av opinionen rätt är något annat än att leda den, och där kommer partierna för billigt undan. ✅ Sparad tid mäter fel sak Tidsvinsterna hittar du på en eftermiddag. Koppla AI till inkorgen, låt den sortera och skriva utkast, räkna timmarna. Men värdet av en människa i en ledningsgrupp har aldrig suttit i tasks per hour. Det sitter i impact per hour: kvaliteten på besluten, och hur hårt de prövades innan de gick skarpt. Besparingen är golvet i vad tekniken kan göra. ✅ Du insourcade tre avdelningar utan att fatta beslutet En vd berättade för Johan att han numera gör mycket av det juridiska själv. Det går snabbare än att vänta på svar från byrån. Sen kom marknad. Sen HR. Varenda en var en kostnadspost med någon annans namn på, och ingen styrelse godkänner en budget för att ta tillbaka det du en gång tagit hem. Arbetsbördan ligger kvar hos honom, och beslutet fattades aldrig. ✅ Ingen får sparken för att göra som alla andra Status quo bias är en av de starkaste beslutsbiaserna vi har, säger Alexander, och den sitter i organisationer lika djupt som i individer. Ett modigt beslut som misslyckas kan kosta dig jobbet. Att gömma sig i flocken kostar ingenting. Johan lägger till fem år av kris och kostnadsjakt i de flesta bolag, och då vet du vilken muskel som är tränad. ✅ Priset på en människa Johan tar juridiken som exempel. Ett fel i ett avtal går att utkräva ansvar för hos Mannheimer Swartling, och hos Anthropic finns ingen sådan adress. Det är den skillnaden du betalar för. Alexander känner igen den från sitt eget skrivande, där det som gör en bok värd att köpa är att en människa står bakom den. ✅ Frågan ingen delegerar När Johan lägger fram impact per hour är Alexander inte imponerad. Det är att skrapa på ytan. Den fråga som borde dyka upp är existentiell: skulle vi finnas i dag? Skulle vi vara organiserade som vi är och serva de kunder vi servar, om vi startade nu, med de här verktygen? Ingen lägger den frågan i någon annans kalender.
Det svåra var aldrig att skära. Det svåra är att sluta vara bra på det. Per Wallentin har varit vd för Knowit i femton år, och de tre senaste ägnade han åt en enda sak: att vända ett bolag som tappat fart tillbaka till hälsa. Färre anställda, stramare kostnader, marginalen i behåll. Han ångrar ingenting. Men tre år av att spara gör något med ett bolag. Du blir vass på att skära och trögare på att hitta på nytt, och Per vänder insikten mot sig själv: är den som format bolaget mot effektivitet rätt person att forma det mot något nytt? En sittande vd som diagnostiserar sig själv, på väg ut. 🎙️ Gäst Per Wallentin har byggt Knowit från tusen personer till flera tusen och lett det nordiska konsultbolaget sedan 2011. Han är ordförande i TechSverige, och innan dess proffssurfare i tre år. Det sitter kvar: han läser ett bolag som en våg, vart den är på väg, när man paddlar, när man väntar in nästa. I höst kliver han av helt, utan styrelseplats och utan hand kvar på ratten. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Du tränar fel muskel i tre år Knowit höll marginalen kring sex procent, ner från elva, och tappade nästan sexhundra personer på tre år. Per ångrar inget, det var nödvändigt. Men varje kvartal du letar efter vad du ska skära blir du vassare på det och sämre på att bygga nytt. Muskeln de tränat bort är den nästa årtionde får betala för. ✅ När hundra timmar blir fyrtio En kund sa att det som tog hundra timmar görs på åttio idag. Per tror att skiftet är större: den som behövde tvåhundra men bara hade råd med hundra kan nu köpa fyrtio och lösa resten själv. Den juniora hävstången krymper, och hela prismodellen är i rörelse. ✅ Tre månader, sen byter kunden ut dig Att effektivisera bort sin egen fakturering låter som ett svårt val, men Per håller inte med. Tänk två steg framåt: gör du det inte själv gör någon annan det, annars får du tre månader på dig innan du byts ut. Den som är tidig hinner göra det medan det ännu är kul. ✅ Hälften konsult, hälften kod Vid årsskiftet lanserar Knowit affärsområdet Produkter, byggt på att ett bra produktbolag tar hälften av intäkterna från konsulting och hälften från koden. Exemplet är en vanlig fiberkabel som blir en mikrofon flera mil lång och kan vakta en hamn eller ett kraftverk. Signalen fanns alltid där, men först nu är det billigt nog att läsa den. Den delen växer nu snabbast av allt, för att någon vågade satsa genom svackan. ✅ Vi slutade anställa unga Hela branschen slutade anställa unga i tre år, och Per säger det rakt ut: vi har misslyckats totalt. Kort sikt funkar det, för utan dem når du målen snabbare. Men notan kommer senare, i nyfikenhet och driv och i tjugofemåringarna som redan bygger ett helt system på en helg. Ingen bestämde det, allas kalkylark bestämde det åt dem. ✅ Att lämna är en del av strategin Den enkla förklaringen är ålder: Per fyllde femtiofem och vill ha en friare vardag. Men han ger en till. Den som format ett bolag mot effektivitet är kanske inte den som ska forma det mot uppfinningsrikedom, så steget åt sidan blir ett generöst drag. Han lämnar helt, till en tolv år yngre efterträdare. Och en avgående vd får, lite skönt, säga sådant en sittande sällan vågar.
In 2008, Nokia was still posting some of the best numbers in its history. The iPhone had been on sale for over a year. Alberto Torres ran corporate strategy at Nokia while it happened. He argued for the radical path and left in early 2011, convinced the company had picked the wrong one. His new book, The Z-Curve, answers the question he has carried since: how does a company full of smart people, open debate, and visible evidence still fail to turn? The question is getting urgent again. AI touches nearly every kind of cognitive work, which by Alberto's read makes it probably the broadest disruption yet. 🎙️ Guest Alberto Torres arrived in Silicon Valley as a computer scientist in the late eighties and went on to help found McKinsey's office there. Then he crossed to the other side of the table: seven years at Nokia, 2004 to 2011, including as head of corporate strategy, through the spectacular growth and the start of the fall. Today he is a senior advisor at McKinsey, sits on Adobe's International Advisory Board, and teaches at IE Business School in Madrid. The Z-Curve is the book where he finally drew what he saw. 🔥 Key Insights ✅ Best quarter ever. One year after the iPhone. Inside Nokia, the iPhone was an American niche that few would pay 300 euros for. Apple's share was climbing, but only in a corner of the numbers, and Nokia was growing faster everywhere else. The head of sales answered the radicals plainly: best quarter in our history, don't mess with it. By the time a threat is obvious in the numbers, the options are mostly gone. ✅ The company that forgot how to invent Alberto points to Steve Jobs' lost interview about Xerox: young companies are built by product people, and success hands power to the people who sell what already exists. Do that long enough and invention quietly leaves the building. Johan hears the echo from CEOs today: years of cost discipline trained a generation of managers for exactly the wrong moment. ✅ The quiet disruption that never kills anyone Alberto sorts disruption into three kinds: total, like Nokia; partial, like e-books; and functional, the one that spares the companies but rewires the industry. Banking survived ATMs and digital payments, yet it consolidated hard and most banks are worth proportionally less. Out of that same payment infrastructure grew Visa and Mastercard, today worth more than any bank except JPMorgan. ✅ Not enough people slamming doors Two weeks into the job, Alberto lost an argument with Jorma Ollila and closed the CEO's door a little too hard. Weeks later, Ollila pulled him aside: that was fine, we don't have enough people slamming the doors around here. Nokia had debate, and radical options were on the table. A company can argue freely and still never decide. ✅ Write the dissent down When Netflix split streaming from the DVD business, customer bills jumped 60 percent overnight and the backlash was massive. The team had doubts and swallowed them; Reed Hastings had been right so many times before. His fix afterwards: on big decisions, every objection goes in writing. The stronger the leader, the more the room defaults to faith. ✅ Where your attackers will come from Alberto's test for any leadership team: if you walked out today with 100 million to rebuild your business from scratch, what would you build? The answer maps where the attack will come from. His book lays out six responses, from disrupting yourself to migrating your skills, and incumbents very often default to the only one that cannot win alone: stalling. ▶️ Listen now. The Z-curve is already in somebody's numbers. Worth knowing the shape before it shows up in yours.
Du har byggt ditt bolag som en maskin. Det var meningen. Strukturen styr, kulturen är en trivselkudde, processerna bär trycket så människorna inte går sönder. Det funkade i sjuttio år. Men nu är det precis det maskinella som AI är bäst på. Och då blir frågan vad du har kvar. Erik Ringertz och Fanny Norlin tittar på det från olika håll och landar på samma diagnos. Bolagens överlevnad ligger inte i att göra människor till bättre maskiner. Den ligger i att rymma det som inte går att skala maskinellt. Inre drivkraft. Lek. Senioritet. Och i grunden det Erik kallar kulturkapital och Fanny kallar livskraft. De modeller du fick på Handels funkar inte längre. Kulturarbete är inte längre ett Q3-projekt om budget tillåter. 🎙️ Gäster Erik Ringertz är grundare av Netlight, som han ledde i över tjugo år till över tusen anställda. Ett av få storbolag som faktiskt har lyckats skala självledarskap. Boken Harder, Better, Faster, Stronger från 2018 är den långa förklaringen. Nu driver han tankesmedjan Culture Capital Studios. Fanny Norlin driver Lifeforce Leadership och har tio år i C-level och strategikonsultning bakom sig, bland annat som ansvarig för marketing och tech på en e-handel med en miljard i omsättning. Nu jobbar hon med ledare som vill förstå polariteten mellan det feminina och maskulina som något helt annat än kvinnor och män. Det som gör henne ovanlig är inte att hon pratar om feminint ledarskap. Det är att hon kopplar det till bolagens överlevnadsfråga, inte till en moralisk. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ När maskintänket blir motvind I sjuttio år har vi byggt bolag på en idé från industrialismen. Hur gör vi människor till mer effektiva maskiner? Det funkade. Men det är just det maskinella AI är bäst på. Bolagens grundtanke är på väg att bli själva flaskhalsen. Det som inte går att kopiera är det mänskliga. Kreativiteten, lekfullheten, det inre drivet. Och de bolag som inte ställer om blir utkonkurrerade. Inte över decennier. Inom år. ✅ Kulturkapital är inte trivselkudde Strukturkapital är ett vedertaget begrepp. Du bygger verksamheten på stark strukturell ordning, och kulturen läggs på som en kudde så folk står ut. Kulturkapital är motsatsen. Verksamheten bygger på stark kulturell ordning, och strukturen finns till för att kulturen ska kunna uppstå. I de flesta bolag är kulturen där så medarbetare inte slutar. I ett kulturkapital-bolag är strukturen där så den inre drivkraften inte ska brytas. Det är två olika operativsystem. Och just nu är det första på väg att bli irrelevant. ✅ Action har alla. Clarity har vissa. Eros har ingen. Fanny beskriver tre polariteter ett bolag måste hålla utsträckta. Action att få saker att hända. Clarity om vart vi är på väg. Och Eros, livskraften, det som gör att människor överhuvudtaget vill bidra. De flesta bolag har de två första. Eros saknas helt. Och utan Eros finns ingen inre motivation. Du kan inte tvinga eller köpa fram lek. Yttre och inre drivkraft är varandras motsatser. Det är därför workshops aldrig räcker. ✅ Du kan inte hoppa över stegen Eriks modell har fyra steg. Oneness, tilliten i gruppen. Organic, självledarskap som struktur. Mensch, den personliga mognaden. Och lek, samarbetsformen som uppstår på andra sidan. De flesta bolag försöker hoppa direkt till självledarskap. Men utan onenessen i botten blir det kaos. Och utan menschness går leken aldrig igång. För lek kräver vuxna, inte presterande karriärister. Det är en mognadsresa. Och få bolag investerar tiden den kräver. ✅ Det är grundarens fel I de flesta bolag, säger Erik rakt ut, dör kulturen ungefär ett år in. Inte för att medarbetarna är lata. För att grundaren själv låser idén och börjar anställa folk som ska "göra den". I samma sekund är leken slut. Hans råd. Kalla aldrig nya kollegor för anställda. Anställ flera samtidigt, inte en. Hitta människor som har en egen vision i ärendet. Fanny kallar det source, från Peter Koenig. Inte folk du ska få att hjälpa dig. Folk vars egen agenda går i din riktning.
Problemet idag är inte att de flesta är idioter. Problemet är att allt fler tror att alla andra är idioter. Och däremellan finns du. Den tysta majoriteten. VD:n som har stängt av pushnotiserna. Partnern som inte längre kommenterar offentligt. Styrelseledamoten som har en stark åsikt men aldrig säger den publikt. Du kallar det professionellt omdöme. Eller självbevarelse. Torbjörn Sjöström har mätt din tystnad i 15 år och har en obekväm nyhet. Den är inte neutral. För algoritmerna belönar de som skriker. Tystnaden i mitten ser ut som godkännande. Och så får ytterligheterna skriva verkligheten medan den rimliga majoriteten kallar sin egen tystnad professionell. Det här samtalet handlar inte om medierna. Det handlar om vad som händer när infrastrukturen för förtroende rämnar. Och om de små vardagsval du och jag gör som upprätthåller rämningen utan att märka det. 🎙️ Gäst Torbjörn Sjöström är vd för Novus, ett av Sveriges mest kända undersökningsföretag. Han kommenterar regelbundet svensk politisk opinion i media och har förklarat kollektivt mänskligt beteende i 15 års tid. Just nu bygger han Globeknot, en icke-vinstdrivande kunskapstank som ska synliggöra vad allmänheten faktiskt tycker. Det som gör Torbjörn ovanlig är inte att han är opinionsforskare. Det är att han är ingenjör i botten. Han ser systemen som har byggts. Och han har bestämt sig för att laga dem. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Två vägar. Ingen tredje. Nyheterna gör dig förbannad eller förvirrad. Du orkar googla och försöka förstå. Eller så ger du upp. "Hade det varit viktigt skulle jag fått reda på det ändå," tänker du. Det är de två vägarna. Båda leder bort från det offentliga rummet. Då lämnas arenan fri för någon annan. Helt plötsligt blir den fri för en helt annan typ av människa att skaffa sig makt. ✅ Post-trust, inte post-truth Vi pratar om ett post-truth-samhälle. Torbjörn vänder på det. Vi är ett post-trust-samhälle. Det finns inga aktörer kvar att lita på som institution. Inte SVT. Inte politikerna. Inte myndigheterna. Vad vi har istället är personkult. "Jag gillar den här killen, därför litar jag på allt han säger." Källtillit har blivit den mer relevanta linsen än källkritik. Det är mycket farligare. För om alla bara litar på sina egna kanaler finns det inget gemensamt offentligt rum kvar att försvara. ✅ Den tysta majoriteten är inte tyst. Den är osynliggjord. I Sverige är det 2% som inte tror på klimatförändringarna. Inte 20%. Inte 30%. Två procent. Men politiken jobbar som om de vore 85%. Och du som tillhör de övriga 98% sitter i din vardag och känner dig konstigt ensam med din förståelse. Det beror inte på att de flesta är idioter. Det beror på att infrastrukturen för att höra de förnuftiga slutat fungera. Den tysta majoriteten har redan svaret. Det som saknas är mekanismen som gör det säkert att tala. Det är därför Torbjörn bygger Globeknot. ✅ 20% vill ha vapen. 19% tror polisen kommer. Var femte svensk vill ha ett vapen hemma för att försvara sig mot kriminella. Bara 19% tror att polisen kommer vid akut inbrott. Lägg till MSB som under pandemin signalerade att du redan borde ha bunkrat. Lägg till medias zombieapokalyps. Resultatet blir en människa som tror att hon står ensam. "Den enda jag kan lita på är min familj. Min fru. Sen är det fan stopp." Det är inte ett uttalande om verkligheten. Det är ett uttalande om infrastrukturen som har slutat hålla. ✅ Var femte ung man tror att han pensionerar sig långt innan 60 Det är inte ambition. Det är lotteri. Åtminstone var femte ung man tror på sin exit. Kvinnor i samma åldersgrupp delar inte den tron. Inte heller äldre generationer. Vad händer i ett bolag när dina mest ambitiösa juniorer väntar på det rätta läget för att hoppa av istället för att bygga? Du tappar successionsbasen. Mellanlagret fylls aldrig på. Och de allra flesta exit-drömmar slår inte in. Då sitter du med en generation med en otrolig besvikelse i kroppen. Och den besvikelsen kommer fakturera oss alla.
Three years ago, boards did something unusual. They didn't just push management to act. They pointed at a specific technology and said: go. That almost never happens. Boards govern, challenge, approve. They rarely lead the charge on a directional bet. But every board member had tried ChatGPT on their phone and the reaction was visceral. Pär Edin was sitting on the KPMG US board while leading their AI go-to-market. Both sides of the table. And what he saw was a pattern now playing out across more than a thousand board members: full throttle and full brakes, at the same time. The question most boards still haven't resolved is whether they're governing a company through a technological shift, or still governing the company that existed before it. 🎙️ Pär Edin Pär Edin is a Principal at KPMG who spent five years on the firm's US and Americas board, chairing the operations and technology committee when generative AI hit. Not advisory. Votes. He's since worked with over a thousand board members on AI. What makes his lens unusual is the dual view: boardroom and management floor, simultaneously. He knows exactly where the two misunderstand each other. 🔥 Key Insights ✅ Use cases are a sign of immaturity The more a board asks for specific AI use cases, the earlier they are on the curve. Advanced boards focus on the haystack, not the needles. What happens when every player in our ecosystem adopts AI at the same pace or faster? That outward-looking question separates governance from curiosity. ✅ The power play you're not running Think of AI like an extra player on the ice. Would you rather play short-handed or in constant power play? That extra player doubles in performance every three to six months. A competitor with a year's head start sounds small. It compounds. ✅ No company transforms faster than the pace of trust Employees afraid to use AI because an error might cost them their job. Shadow usage exploding because official tools are two generations old. Top talent leaving because the policy signals a company standing still. Not three problems. One trust failure. ✅ Demanding ROI right now is counterproductive The circular argument plays out everywhere: management says the board needs a number, the board says we asked for a conversation about value creation. Forcing precise ROI assumptions that don't exist yet wastes energy and produces fiction. Most AI investments so far were approved on strategic intent. That's not reckless. It's rational. ✅ More work, lower cost. The productivity flip. Traditional productivity means fewer hours per task. AI inverts this. When agent hours approach zero marginal cost, you can triple the volume of work while cutting what it costs. A European telco went from targeting 30% improvement in offshore finance to automating the function entirely and bringing it home. But only because someone redesigned the process from scratch. ✅ The board that beat every human An INSEAD experiment in HBR: a fully agentic AI board versus human boards, blind-tested by human jurors. The AI board scored higher on every dimension. Pär isn't saying boards get replaced. But if you're asking your teams to rethink which work is uniquely human, at some point that question comes home.
Peter Whealy made equity partner at EY. Great career trajectory. Bigger teams, larger projects, more responsibility. Then one day he was brought into a Teams meeting and told he was being restructured. Thirty equity partners, gone. What hit hardest wasn't the job loss. It was that his identity collapsed with it. Everything he believed about success, about what made him valuable, was tied to a role that no longer existed. And when he looked around at the organizations he'd spent years advising, he saw the same fragility everywhere. Leaders whose sense of authority rested on knowledge that was rapidly being democratized. Companies spending billions on AI transformations that failed because nobody addressed the humans inside the machine. 🎙️ Guest Peter Whealy built his career at the intersection of learning, leadership and large-scale transformation. As an equity partner at EY, he watched a pharma client burn over a billion dollars on a CRM nobody used. He was there the day Lehman Brothers collapsed, where every trader had perfect training completion records and none of it mattered. That pattern, organizations investing in systems while ignoring the humans who have to actually change, is what his book Lead with AI, Stay Human takes apart. Not a tech manual. A leadership reckoning, shaped by having his own professional identity dismantled overnight. 🔥 Key Insights ✅ The lawyer who thought he was bulletproof An immigration lawyer told Peter the book was brilliant but irrelevant to him. His identity was his expertise. Untouchable. Then they walked through his tasks. 70% automatable. This is happening in every knowledge role. The question is whether you audit yours before someone else does. ✅ Artificial ignorance is the real threat Ten fires burning, you throw each into an AI model, grab the answer, move on. Deloitte Australia charged $400,000 for AI-generated reports full of fictitious data. Nobody could defend the recommendations because nobody had actually thought. Peter calls it artificial ignorance. It's making us dumber, one shortcut at a time. ✅ The doorman isn't opening doors Cost-cutters see a doorman and install a revolving door. But the doorman was never about the door. It was exclusivity, returning guests greeted by name, trust at the threshold. Jensen Huang wants to double Nvidia's headcount. His view: leaders who only chase automation lack imagination. ✅ Three clocks, one always too slow Strategy moves fast. Operations take longer. People are slowest of all. Peter's framework asks leaders to get these three in sync, not at the same speed, but aware of each other. The best strategies die in the gap between vision and the people clock. ✅ The town hall that never happened A commodities firm spent three months preparing a presentation on learning and trust. Two days before: cancel everything, massive restructuring. For a year, employees heard "AI will make you better." Now the message was: we have your data, we don't need you. The high performers were already looking for exits before the announcement landed. ✅ Your 10% is the only thing that matters Peter designed his book cover with AI. Got 90% there. A designer friend nailed the last 10% in a weekend. That 10%, the judgment, the taste, the thing a client actually came to you for, is now exposed. Either you own it or someone with a better 10% will. ▶️ Listen now Peter's book is Lead with AI, Stay Human. Available globally. And yes, you can ask the book questions at peterwhaley.com. He built an AI into it. Which, given the thesis, feels about right.
Under det senaste året har något hänt på ingenjörsavdelningar som de flesta utanför tech ännu inte riktigt förstått. Utvecklare har gått från att skriva kod rad för rad till att instruera AI som gör det åt dem. Funktionalitet som tog veckor att bygga tar timmar. Hela arbetskedjor, från kravställning till färdig produkt, har komprimerats till en bråkdel av vad de var. Du har kanske hört det kallas "vibe coding". Men det som pågår är inte en trend bland soloprenörer i garage. Det händer i skarpa produktionsmiljöer med enterprisekunder och compliancekrav. Och det som har hänt för ingenjörer kommer hända dig. Oavsett om du är säljchef, CFO, jurist eller löneadministratör. Mönstren är identiska. Ingenjörerna gick bara först för att AI tränades på kod innan något annat. Det här avsnittet är en inside track från en organisation som redan är på andra sidan. Fredrik Scherstén leder techteamet på Howwe Technologies. Han och Johan har suttit på varsina sidor av samma bolag, produktchef och tech lead, när transformationen rullade in. Det som gör samtalet ovanligt är att det inte handlar om vad som borde hända. Det handlar om vad som faktiskt hände. Hur det kändes. Var det gick fel. Och vad som klickade. Om du lyssnar och tänker att det här inte berör dig, att det är en techgrej: abstrahera upp det en nivå. Kontexthantering, beslutsfattande under osäkerhet, identitetsskiftet när din expertis plötsligt inte är flaskhalsen längre. Det är universellt. Skillnaden är att ingenjörerna redan har facit. Resten av oss har kanske sex till tolv månader. 🎙️ Gäst Fredrik Scherstén är teknikchef på Howwe Technologies, ett SaaS-bolag inom strategivertikalen. Civilingenjör från Chalmers, karriär via storbolagskonsulting till techledarskap. Han har lett tre ingenjörsteam genom skiftet från traditionell utveckling till AI-first. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Kontexten var hela flaskhalsen Tidiga AI-verktyg funkade som en smartare Stack Overflow. Isolerade frågor, generiska svar. Genomslaget kom när AI fick tillgång till hela kodbasen, designskisserna, kravspekarna. Samma logik gäller varje roll: en säljare utan kontextinfrastruktur får generiska svar. ✅ 90 minuter istället för tre veckor En stor funktionalitet som normalt tagit veckor var klar på en och en halv timme. Inte för att någon jobbade snabbare. Processen kollapsade. Krav, design, implementation flödade in i samma loop. Det här mönstret, att hela arbetskedjor komprimeras, är inte unikt för kod. Det är vad som händer när en utredning som tog 40 timmar tar 45 minuter. ✅ Från utförare till beslutsfattare Fredrik skriver nästan ingen kod manuellt längre. Istället fattar han beslut. Hela dagen. AI bryter ner, ställer frågor, presenterar alternativ. Det är en förändring av vad arbete är. Varje kunskapsarbetare som idag producerar output kommer istället fatta beslut om output. ✅ Identitetskrisen Du spenderar år på att bygga en professionell identitet. Övervinner ditt imposter syndrome. Blir senior. Sen kommer AI och det du byggde karriären på är inte värt vad det var. Och det begränsas inte till ingenjörer. Samma kris väntar alla som har byggt sitt värde på att kunna något som nu går att generera. ✅ Din kod är inte ditt värde längre Kod går att kopiera. Gränssnitt, API:er, hela applikationer. Det som inte går att kopiera är vertikalt djup: branschkunskap, kundrelationer, ekosystem. Och det gäller inte bara kod. Din strategi, din pitch, din analys. Frågan varje bolag behöver ställa sig är: vad är det vi kan som inte är output? ✅ Alla kommer spara pengar. Det är inte strategin. Varje konkurrent kan skala ner. Varje bolag kan automatisera. Den som bara sparar pengar har ingen konkurrensfördel, bara lägre kostnader tills alla andra gör samma sak. Det verkliga skiftet är att bygga saker som inte gick att bygga förut.
Alla säger "human-centric AI." Det står i strategier, i LinkedIn-poster, i styrelseprotokoll. Men i de flesta bolag betyder det samma sak som det alltid har betytt: v i automatiserar det vi kan, kapar det vi vågar, och lägger till ett mjukt ord i presentationen så att det känns rätt. Under ytan så ställer AI egentligen en enda fråga på sin yttersta spets: Vad är människor egentligen till för här? Inte "vilka use cases kan vi hitta" eller "hur mycket tid sparar vi." Utan: när alla har tillgång till samma modeller, samma verktyg, samma analyskapacitet. Vad är det som gör att just den här (människo)organisationen existerar? Hanna Lagerholm har jobbat 16 år på Netlight. För henne är svaret är inte mjukt. Det handlar om omdöme. Ägandeskap. Förmågan att ta position utan facit. Det som effektivitetslogiken systematiskt har avlärt oss. I det här samtalet borrar vi i varför styrelsemandatet "gör något med AI" förgiftar organisationer nedåt. Varför kreativitet inte handlar om brainstorms utan om att stå kvar när det skaver. Och varför ett flamencokoncept kanske är det mest relevanta strategibegreppet du stöter på i år. 🎙️ Gäst Hanna Lagerholm sitter i skärningspunkten mellan affärsutveckling, kultur och AI-rådgivning på Netlight. Det ger henne dubbelexponering: en organisation som faktiskt lever sina värderingar, och daglig kontakt med kunder som inte gör det. Hon ser mönstren. Stressen att "göra något." Vakuumet där visionen borde vara. Och vad som händer med människor i organisationer som inte har något att erbjuda bortom "vi måste hänga med." 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Styrelserummet äger din AI-strategi. Det är problemet. Styrelsen mandaterar AI. Vd:n skickar vidare. IT-chefen ska "göra något." De som bygger har varken mandat eller narrativ. Alla genomskådar att det egentligen är ett kostnadsbesparingsprogram. Ingen säger det högt. ✅ Frågan ingen svarar på Varje kund Hanna möter börjar med KPI:er, roadmaps och use cases. Men frågorna som avgör allt, vilka vill vi vara, vad får vi aldrig outsourca, vad försöker vi möjliggöra, de skjuts på. "Det kommer sen." Sen kommer inte. ✅ Kreativitet föds inte i brainstorms Verklig kreativitet uppstår när något skaver. Inte när alla har roligt. Att stå kvar i friktionen utan att övertala eller lägga sig, det är där nya vägar öppnas. Men det kräver en kultur som håller dig på riktigt. Inte en slide. En kultur. ✅ Duende, flamencobegreppet som borde stå i din strategi Netlights årstema. Att uttrycka något sant, ta position, sluta gömma sig bakom konsensus. Det uppstår först när det bevittnas. "Courage is contagious." Det du inte kan automatisera eller kopiera är mod som smittar. ✅ Dina bästa ser igenom dig Restriktiva AI-policyer drabbar de du minst har råd att tappa. Intraprenörer, toppresterare, nyfikna. Trösklarna för att starta eget sjunker varje månad. Frigör du tio timmar med AI utan en tanke om vad de ska gå till? Grattis, du har byggt en språngbräda ut.
Min fru tittade på mig en kväll och sa "jag vill leva livet nu." Jag hade gjort om hela mitt liv till en korridor. Varje rum jag klev in i var bara en passage till nästa. Jag satte mig aldrig ner. Och jag tror att de flesta av oss lever så. Inte för att vi är dumma. Utan för att vi har ärvt en berättelse om att lyckan finns där framme, bakom nästa mål, och att vi förtjänar den om vi bara springer tillräckligt fort. Den berättelsen är inte bara fel. Den gör oss sjuka. Och den gör oss ensamma. Och i det här samtalet med Erik Fernholm ville jag utforska varför. Att det inte handlar om dig som individ. Det handlar om ett helt civilisatoriskt löfte som inte kan infrias. Och om vad som händer med ett samhälle som bygger allt, karriärer, skolor, marknader, föräldraskap, kring en idé om att du är en separat varelse som ska optimera sig själv till lycka. Erik har utforskat det i 15 år. Genom kognitiv neurovetenskap, genom hundratusentals deltagare i program för inre utveckling, och genom sitt eget liv. Det han beskriver är inte personlig utveckling. Det är en diagnos av vår tid. 🎙️ Gäst Erik Fernholm förlorade sin pappa i en överdos när han var tolv. Pappan var OS-atlet med en barndomsdröm om att bli världens bästa diskuskastare. Erik flyttade hemifrån vid 14. Lärde sig fixa allt själv. Det mönstret blev hans identitet. Vänner som bad honom höra av sig. En fru vars oro han avfärdade i 13 år. Tills den räddade deras sons liv. Idag är han ledarutvecklare och en av initiativtagarna bakom Inner Development Goals. Hans forskning ger honom språket. Hans historia ger honom blicken. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Löftet som inte kan infrias Vi bestämde kollektivt att lycka är ett personligt projekt. Generationen som hade en fot i äldre strukturer klarar sig. Men titta på deras barn. Obegränsad frihet utan en enda ledtråd om vad friheten är till för. Psykisk ohälsa bland unga har exploderat. Kanske inte trots friheten. Kanske på grund av den. ✅ Den insocialiserade psykopatin Vi går förbi människor som fryser på gatan. Inte för att vi inte bryr oss. Utan för att vi ska på ett möte. Ge en människa tvåhundra kronor och be henne spendera hälften på någon annan. Hon mår bättre av den hon gav bort. Varje gång. Överallt. Vi vet vilka vi är. Vi lever bara inte så. ✅ Jaget som äter sig självt Ju mer din inre monolog kretsar kring jag, mig, mitt, desto mer ångestfylld blir din värld. Det bästa receptet mot depression? Hjälp någon annan som är deprimerad. Mening kräver att du underkastar dig något som inte handlar om dig. ✅ Det modigaste ledarskapet Eriks fru bar oron. Hans vänner ville bli insläppta. "Det var inte ens på menyn att be om hjälp." Men när du aldrig ber om hjälp berövar du andra det mest meningsfulla de kan göra. Du tar ifrån dem mening. ✅ Violinen i rockkonserten Rösten som vet vad som är värt att göra finns i alla. Men ju snabbare du springer, desto högre blir allt annat. Dina bästa idéer kommer på söndagspromenaden. Det vet du redan. ✅ Det finns inget rum i slutet av korridoren Alan Watts sa att livet inte är en resa. Det är musik. Poängen med en låt är inte att komma till slutet. Det finns bara den här stunden. Och valet att dansa så att fler kan dansa. Eller att fortsätta springa ensam mot ett rum som inte finns.
Något stort håller på att hända med arbetsmarknaden. Inte om tio år. Nu. Ethical AI Governance Group, det globala think tank Anna är del av, har just släppt en rapport som sätter siffror på det många känner på magkänsla: det finns ett massivt gap mellan vad AI kan göra och vad organisationer faktiskt får ut av det. 95% av generativa AI-projekt skapar inte avkastning. Inte för att tekniken inte fungerar. Utan för att vi stoppar in den i organisationer som inte är byggda för den. Förmågan att automatisera kvalificerat kunskapsarbete accelererar snabbare än de flesta ledningsgrupper förstår. Och det intressanta är inte vad som försvinner. Det är vad som blir kvar. De flesta organisationer är byggda runt roller, inte uppgifter. Runt budgetlinjer för verktyg, inte för mänsklig utveckling. Runt silos där tech, compliance och affär inte ens pratar samma språk. Anna Fällender har jobbat med de här friktionerna sedan 2018. Hon vet var det fastnar. I det här samtalet ger hon en konkret karta för hur du tar dig vidare. 🎙️ Gäst Anna Felländer grundade ANK AI 2018, ett av Europas tidiga bolag inom ansvarsfull AI, nu uppköpt och sammanslaget till M2M Governance. Hon sitter i Ethical AI Governance Group och har levt med de här frågorna sedan innan generativ AI existerade. Det ger henne en tidshorisont de flesta i debatten saknar. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Sluta tänka i roller. Börja tänka i uppgifter. Bryt ner varje roll i dess beståndsdelar. Hur mycket komplexitet kräver uppgiften? Hur mycket mänskligt omdöme? Låg komplexitet och lågt omdöme, automatisera. Men så fort du klättrar i endera axeln handlar det om att förstärka, inte ersätta. De flesta bolag har aldrig gjort den övningen. De köper Copilot-licenser istället. Och undrar sen varför 95% av piloterna inte genererar värde. ✅ Fyra nivåer. Du sitter troligen på ett. Human-AI Index mäter hur djupt människa och AI faktiskt samarbetar: från verktyg (nivå 1) till autonom agent (nivå 4). De flesta har gett folk en chattbot och kallat det klart. Vägen uppåt börjar inte med bättre modeller. Den börjar med att följa friktionen. ✅ Tre silos, noll värde Tech bygger utan att förstå affären. Compliance reglerar utan att förstå tekniken. Och affären vill ha resultat utan att förstå riskerna. Budgeten hamnar på compliance eller IT. Ingen äger helheten. Den träningsbudget som faktiskt skulle uppgradera människors förmågor? Inte ens en budgetrad. ✅ Tillväxt, inte bantning Den dominerande AI-berättelsen i styrelserummet är kostnadsreduktion. Färre FTE:er. Snabbare rapporter. Men frågan som gömmer sig bakom siffrorna är en annan: vad kan vi göra nu som vi aldrig hade kapacitet till förut? Det finns en framtida version av varje roll som är 30-70% mer kapabel. Det är tillväxtfrågan ingen ställer. ✅ Dina bästa människor har redan börjat räkna på alternativen Om din AI-strategi mellan raderna kommunicerar "kostnadsbesparingsprogram" förstår folk det. De som lämnar först är dina high potentials. Johan är rakt på sak: "Jag har så många diskussioner med personer som säger att de inte kan vara kvar. De tar för hög karriärrisk." De vill inte ha verktyg. De vill ha en arbetsgivare som investerar i vad de kan bli. ✅ Kreativiteten som överlever exponentialen Ju mer kapabla modellerna blir, desto tydligare blir vad som faktiskt är mänskligt. Maskinerna springer ifrån oss på intelligens. Men omdöme? Att läsa ett rum, se runt hörnet, fatta beslut utan fullständig data? Anna kallar det en renässans för höger hjärnhalva. Kanske är det mest strategiska du kan göra just nu att sluta jaga intelligens och börja investera i allt det andra.
Alla säger att de tänker långsiktigt. Nästan ingen gör det. Det är lätt att förstå varför. Långsiktighet straffas. Av marknader, av styrelser, av kvartalsrapporter. Det belönas att visa resultat nu. Att ha en plan. Att slå budget. Johan Andersson har i drygt ett decennium lett Mellby Gård, ett av Sveriges mest framgångsrika familjeföretag, med en nästan motsatt logik. Avskaffa budgeten. Gå in där alla andra backar. Mät dig mot förra året, inte mot en plan ingen minns. I det här samtalet öppnar han upp hur det faktiskt fungerar. Inte som princip, utan som praktik. Hur fattar du beslut som kanske tar tio år att utvärdera? Och vad krävs det av dig som person att stå kvar i dem? 🎙️ Gäst Johan Andersson ledde Mellby Gård som VD i drygt tio år. Dessförinnan EQT och Lehman. Han har sett båda sidor: private equity-världen där exitklockan tickar, och familjeföretagarvärlden där du bygger för att behålla. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Första filtret: varför har det här hamnat på mitt bord? Johans viktigaste fråga handlar inte om multiplar. Den handlar om motiv. Varför säljer någon? Den officiella berättelsen är nästan alltid "tillväxtkapital". Den verkliga kan vara att säljaren ser en risk som inte flaggats. Att stjärnorna råkar stå rätt just nu. Informationsövertaget ligger alltid hos säljaren. Att förstå vad du inte blivit berättad är halva jobbet. ✅ Anti-FOMO som disciplin Några av Mellby Gårds bästa affärer har en sak gemensamt: de gjordes när konsensus pekade åt andra hållet. Johans resonemang är att en viss FOMO är nyttig, den skapar nyfikenhet. Men de riktigt bra affärerna kräver motsatsen. Modet att ha en annan bild än normen. Och just nu, när AI-propåerna flyger in dagligen, gäller samma logik. Han ifrågasätter inte revolutionen. Men oavsett vilken industriell revolution det handlar om måste du alltid göra risk-reward-kalkylen. Och multiplarna just nu? De är galna. Istället letar han nedströms: traditionella, personalintensiva branscher där AI-effekten faktiskt förändrar ekonomin i bolaget, inte värderingen på pappret. ✅ Slå föregående år. Skippa resten. I flera bolag har Mellby Gård avskaffat budgetarbete helt. Bonusmodellerna bygger på ett mått: var bättre än förra året. Strategimöten producerar dokument. Det här producerar resultat. Johans poäng: i en föränderlig värld är det bättre att parera än att planera. ✅ Inflection pointen där magkänsla inte räcker Entreprenörsdriv kan ta dig till ett par hundra miljoner. Men därifrån krävs något annat. Professionell styrelse. CFO med internationell erfarenhet. Prissättning som bygger på data, inte intuition. Ibland behöver grundaren själv kliva åt sidan. Det är obehagligt. Men det är skillnaden mellan att vara lovande och att bli ledande. ✅ Familjen först. Bokstavligen. Att ta över efter sin far krävde tydliga mandat, externa styrelseledamöter, och ärlighet om vem som bestämmer vad. Det blev bråk ibland. Men det är styrkan, menar Johan. I vilket annat bolag vågar VD och ordförande verkligen säga vad de tycker? Hans sammanfattning av all kurslitteratur om generationsskiften: "Få det att funka relationsmässigt. Punkt."
The product worked. Joe Braidwood built Yara AI to democratize mental health support. People who couldn't afford therapy. People who didn't know how to ask for help. People awake at 3am with nowhere to turn. The technology delivered. He shut it down anyway. Not because it failed. Because LLMs architecturally cannot guarantee 100% safety. They lose character at the edges of long conversations. They're probabilistic, not deterministic. At scale, even a 0.0001% failure rate means real people in real crisis getting the worst possible response at the worst possible moment. Joe couldn't prove it wouldn't happen. The investors were ready. The mission was pure. The cap table said go. He stopped. 🎙️ Guest Joe Braidwood was the first employee at SwiftKey, acquired by Microsoft for $250 million when he was 29. The money made him miserable. After losing his best friend to brain cancer (who spent his final months becoming the happiest he'd ever been), Joe promised to carry forward something about positivity and purpose. Yara was supposed to be that. When the architecture couldn't guarantee what the mission required, he pivoted to Glacis, building safety infrastructure for the AI systems that will eventually get this right. 🔥 Key Insights ✅ "Almost perfect" has a body count at scale 99.99% sounds incredible. Deploy to a million users and that's still 100 failures. In mental health, those failures cluster around the most vulnerable people in the most desperate moments. The person who needs help most is the one most likely to push the model past its limits. ✅ Incentives pull everyone toward the same compromises Joe could have raised more money. The product worked. Every signal said keep going. But taking the moral high road is almost impossible when everything pushes the other way: investors wanting growth, competitors cutting corners, your own team's momentum. The question isn't whether you have values. It's whether your values survive contact with a cap table. ✅ The architecture has ceilings, not just bugs AI models risk losing their "character" at the edges of long conversations. Safety instructions get pushed out of context. The model forgets who it's supposed to be. This isn't something you patch. It's how the technology currently works. Not experiencing bugs when testing only proves it hasn’t happened yet. ✅ Better guardrails make humans worse The more reliable your systems, the less responsibility people take. At 99.9%, we're catastrophically bad at handling the 0.1%. We stop paying attention. We assume something will catch us. The guardrail becomes the danger. ✅ You can't lead from permanent fight-or-flight Joe points to Dario Amodei, running the most consequential AI company while structuring his days around thinking, reading, writing. If he can slow down while navigating existential risk, what's stopping you? ▶️ Listen now Joe's not saying AI therapy is impossible. He's saying we're not there yet, and pretending otherwise has costs we're not willing to name.
Det här samtalet började med en enkel fråga: varför är vi så dåliga på att lära oss av misslyckanden? Samuel West har drivit Museum of Failure i snart tio år. Och det som slog mig under vårt samtal var att museet egentligen inte handlar om produkter som floppat. Det handlar om mönstret bakom. Varför smarta människor i framgångsrika bolag fattar beslut som i efterhand ser helt obegripliga ut. Ta Kodak. De uppfann digitalkameran 1973. Hade till och med en tidig version av Instagram. Men de kunde inte sluta sälja kemikalier, för det var där pengarna kom. Blockbuster hade fungerande streaming innan Netflix blev stort. Men 30% av vinsten kom från förseningsavgifter, så de backade. Det är inte teknikblindhet. Det är något annat. 🎙️ Gäst Samuel West är organisationspsykolog och grundare av Museum of Failure . Han började egentligen forska på lek och kreativitet, men upptäckte ganska snabbt att rädslan för att göra fel satt i vägen för allt annat. Nu reser hans utställning världen runt (just nu Paris, snart Wien) och han konsultar kring innovation och organisationskultur. 🔥 Nyckelinsikter ✅ Det är sällan ’den nya tekniken’ som dödar Kodak och Blockbuster hade båda tekniken. Det de inte hade var förmågan att döda det som fungerade idag för att bygga det som fungerade imorgon. Affärsmodellen var problemet. Inte ingenjörerna. ✅ Vi har bara ett ord för två helt olika saker Samuel gör en distinktion jag inte hört förut. "Good failures" kommer från att du testar något nytt och pushar gränserna. "Bad failures" kommer från slarv eller arrogans. Problemet är att de ser likadana ut utifrån. Så vi behandlar dem likadant. Och då slutar folk ta risker. ✅ Failure recovery slår failure avoidance En tysk professor som Samuel nämnde har vänt på hela logiken. Istället för att lägga alla resurser på att undvika misslyckanden, bygg förmågan att återhämta dig när det går fel. För det kommer det göra. ✅ Ingen vill stanna i det som gör ont En holländsk journalist försökte skriva om hur ledare återhämtat sig från stora misslyckanden. Hon fick ge upp projektet. Varenda intervju blev samma sak: "Ja, det gick åt skogen. Men kolla på det här nya vi jobbar med!" Ingen ville stanna kvar i det jobbiga tillräckligt länge för att faktiskt förstå vad som hände. ✅ Bolag åldras som människor Det här hade jag inte tänkt på förut. Forskning visar att vi blir mer konservativa med åldern, trots att vi borde ha mindre att förlora. Samma sak händer med bolag. Och om transformation tar fem till sju år, men marknaden rör sig snabbare än så, då blir matematiken obehaglig ganska fort. ✅ Lek är inte vad vi tror Csikszentmihalyi (flow-killen) forskade egentligen på lek från början. Men han fick byta namn på konceptet för att vuxna inte tog det på allvar. Pingisbordet i fikarummet har blivit en signal för att det inte är en lekfull arbetsplats. Riktig lekfullhet handlar om hur du angriper problem, inte vilka möbler du köper.
Every disaster follows the same pattern: highly automated systems, humans relegated to opening doors and watching screens, and then suddenly asked to intervene in a crisis they no longer understand. Bryan Reimer has spent 25 years studying this exact failure mode. His warning is simple: the more you automate, the less capable you become at supporting that automation. Your skills atrophy. Your assumptions grow dangerous. Your attention wanders. And when the system reaches its boundaries, you're not there anymore. Now apply that to every knowledge worker in your organization using ChatGPT. This episode is a blueprint for navigating what Bryan calls "the year of the human". Not because machines are failing. Because we're finally waking up to the real question: Are we building AI that replaces us, or AI that amplifies what we're capable of? 🎙️ Guest Bryan Reimer is a Research Scientist at MIT AgeLab and Associate Director of the New England University Transportation Center. He's published over 350 academic papers, advises AI Sweden and Autoliv, and just released the book "How to Make AI Useful – Moving Beyond the Hype to Real Progress in Business, Society and Life." What makes his perspective rare: he's watched the automation trap play out across three decades of disasters. Self-driving cars. Aviation. Nuclear plants. The patterns are identical. And they're now showing up in every enterprise deploying AI without understanding the human factors underneath. 🔥 Key Insights ✅ The Automation Paradox: Better systems, worse humans When automation does the work, we stop learning. Our neural activity drops. Our expertise erodes. We begin making assumptions about what the system is doing (it's not always what we think). Most critically, we trust it just a little too much. This isn't speculation. It's documented across every safety-critical domain. And it's happening right now in your organization with chatbots. ✅ Copilot vs. Autopilot: The fork that defines your future Some people ask ChatGPT to write their essay. They're not building skills. They're outsourcing thinking. Others "jam" with it. Back and forth, iterating, treating it like an intellectual sparring partner. Same tool. Completely different outcome. The first path leads to atrophy. The second creates what Bryan calls "superworkers" who can do with AI what a team of 20 couldn't do before. ✅ 2026: The year of the human After years of tech-first thinking, Bryan predicts a pivot. Time Magazine made AI person of the year in 2025. But the winners in 2026 won't be those deploying more AI to replace humans. They'll be organizations deploying AI that enhances what their teams can actually do. The competitive advantage isn't automation. It's amplification. ✅ Unlearn as much as you learn 75% of major organizations still aren't using AI in any meaningful way. Some actively forbid it. The resistance isn't about technology. It's about mindset. History repeats itself, but that doesn't mean we want it to. Leaders need to unlearn old assumptions about control, measurement, and what productivity even means. A 35-hour work week might not be crazy. Swedish unicorns prove you can build world-class companies while taking summers off. ✅ Learn to play more There's no textbook for this. When we were children, we went to sandboxes. We experimented. We tried to create things we'd never seen before. That's the only path forward with AI. Create low-risk environments where you and your team can experiment without financial consequences. Ask Claude, Gemini, or ChatGPT weird questions about things you already know well. That's how you learn whether it's right, whether it's wrong, and where the edges really are. ▶️ Listen now Bryan's final thought: We started inventing technology to help us, not replace us. Maybe it's time to remember that.
You've built the life you were supposed to build. The career, the house, the family. Everything looks right from the outside. So why does something feel quietly wrong? 750 years ago, Rumi had everything. Respect. Wealth. Disciples. Then a wandering teacher named Shams threw his books into a fountain and set his world on fire. What emerged wasn't a broken man. It was one of history's greatest poets of the human heart. Gary Fabbri works with leaders who look like Rumi before the fountain. People who've achieved everything and are quietly wondering: is this really it? His new book argues that the ultimate habit isn't productivity or mindfulness. It's the capacity to hear what you actually want underneath all the noise you've learned to ignore. 🎙️ Guest Gary Fabbri is an author, breathwork teacher, and creative director who speaks fluent "both worlds." He's not the guru asking you to leave your life behind. He's someone who's lived the good-but-not-great existence and found his way through. What makes him interesting isn't just his framework. It's his willingness to admit he's spent years in what Stephen Pressfield calls a "shadow career," serving other people's creativity instead of creating his own work. This book is him finally letting himself be seen. 🔥 Key Insights ✅ Good is the enemy of great (and harder to escape than failure) Rumi's cage was gilded. The problem wasn't that something was wrong. The problem was that everything was fine. Gary sees this constantly: successful people who've optimized for security and accidentally locked themselves under a ceiling they can't name. ✅ The Shadow Career trap You build something adjacent to what you actually want. For Gary, it was decades as a creative director instead of creating his own art. The shadow career feels safe because it's close enough to your calling that you can tell yourself you're on the path. But proximity isn't arrival. ✅ Potty training your awareness Awareness develops in stages. First you notice after the fact. Oh, I just reacted badly. Then you catch yourself mid-reaction. Eventually, maybe, you notice before it happens. Beating yourself up for being at stage one just keeps you stuck there. ✅ Numbing is not the same as stillness When life gets loud, we reach for things that quiet the noise. Scrolling. Drinking. Bingeing. And it works. For a moment, the chatter stops. But there's a difference between flooding your system until you can't hear yourself and actually letting it empty. One is escape. The other is arrival. They feel similar in the short term. They do opposite things to you over time. ✅ The rooms you've closed might hold your greatest gifts Picture yourself born into a castle with every room lit up. Then slowly, through small comments and social cues, you start locking doors. Don't show off. Don't take up space. Don't be that guy. By adulthood, you've forgotten half the castle exists. We explore the idea we often hide our most beautiful gifts and capabilities because somewhere along the way, we’ve learned that they are somehow wrong. ✅ If you see the Buddha on the road, kill him The guru is supposed to light the path, not be the path. When you find yourself following someone because they have all the answers, you've probably stopped doing your own work. ▶️ Listen now Gary's book is called Atomic Awareness . Worth picking up if you're questioning the life you might be quietly settling for.
I början av 2025 funkade AI inte. I slutet av 2025 funkar det. Det låter som en trivial observation. Men för den som har upplevt skiftet är det livsomvälvande. Magnus är i grunden en säljare med 17 års erfarenhet som aldrig kodat en rad sitter plötsligt med terminalfönster öppna och bygger produkter. Ett CRM-system från scratch. Appar tillsammans med sin åttaåring. Insatsen? Några timmar. Det här samtalet handlar inte (bara) om AI-verktyg. Det handlar om vad som händer med organisationer när barriären mellan idé och produkt försvinner. När affärsmänniskor slutar vara användare och blir byggare. Och varför bolag som inte förstår den skillnaden riskerar att tappa sina bästa medarbetare. 🎙️ Gäst Magnus Paues driver Veckans AI, Sveriges största AI-podd. Varje vecka testar han två nya AI-tjänster så att du slipper. Men det som gör Magnus intressant är inte att han är AI-expert. Det är att han inte är det. Han är säljare. 17 år av B2B, cold calling, pipelines. Han ser tekniken genom ögonen på någon som vill slippa administration, inte genom ögonen på någon som älskar att koda. Det perspektivet blir oväntat kraftfullt när verktyg som Claude Code gör det möjligt för vem som helst att bygga. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Skillnaden mellan januari och december Kodning med AI i början av 2025? Slutade alltid med besvikelse. Imponerande demo, ingen praktisk nytta. Sen hände något. Den där appen som skulle ta veckor? Fem timmar. Den där funktionen som krävde en extern utvecklare? Kvällsprojekt. Vi gick från "det funkar inte" till "vänta, det här förändrar allt". ✅ Intraprenörens nya superkraft Vad händer när 12 affärsmänniskor i ett medelstort bolag plötsligt kan bygga custom-lösningar? CFO:n som gör ett rapportsystem över helgen. Inköpschefen som automatiserar sina processer. Det är inte IT längre. Det är intraprenörskap i en helt ny skala. Frågan är om organisationerna är redo för det. ✅ Tvångströjan som driver bort talang Magnus träffade en inköpschef på ett stort bolag. Tyska ägare. Strikta regler. Medarbetarna fick inte röra AI-verktygen. Hans diagnos: de första som säger upp sig är högpresterarna. De som snabbast känner att tvångströjan inte är good enough för deras karriärutveckling. Brain drain är inte ett teoretiskt hot. Det händer redan. ✅ Arbitrage-fönstret stänger Just nu kan du prissätta dig mot produkter som är både sämre och mycket dyrare. Det fönstret håller kanske i två, tre år. Sen kan vem som helst one-shotta en SaaS. Frågan är vad du bygger medan fönstret fortfarande är öppet. ✅ Build builders, not users Det går att tvinga medarbetare att gå kurser i AI-verktyg. Men det skapar användare. Den verkliga förändringen sker när folk går från att konsumera till att bygga. Och den övergången måste upplevas. Den går inte att föreläsa fram.
Som VD är tillväxt ditt slutgiltiga kvitto, men förvånansvärt ofta är den motorn företagets mest outforskade ”black box”. Vi pratar om strategier och marknadsandelar, men sanningen är att de flesta organisationer vilar på en farlig sårbarhet: en säljprocess som inte är en process, utan ett fåtal individers dagsform. När tillväxten inte är repeterbar blir den en risk snarare än en tillgång. I det här samtalet med Jerry Månsson går vi bortom de ytliga säljflosklerna. Vi utforskar den systematiska ”nördighet” som krävs för att bygga en skalbar tillväxtkultur och varför den dolda friktionen i dina mänskliga relationer – både i ledningsgruppen och privat – är det som i slutändan sätter taket för bolagets prestation. Det här är en djupdykning i hur du som ledare säkrar både din egen och bolagets operativa uthållighet i en tid av extrem acceleration. 🎙️ Gäst Jerry Månsson är Partner på Advice Partner och en av landets mest anlitade rådgivare inom strategisk försäljning och tillväxt. Med en bakgrund som fotbollsproffs bär han med sig elitidrottens kompromisslösa syn på förberedelser och detaljfokus in i styrelserummet. Det som gör Jerrys röst unik är hur han väver samman stenhårda säljstrukturer med en nästan existentiell syn på ledarskap; han ser sambandet mellan en missad budget och en bristande kommunikation i en relation långt innan siffrorna visar det. 🔥 Nyckelinsikter från avsnittet ✅ Äger du en process eller en personberoende risk? De flesta VD:ar tror att de har en dokumenterad säljprocess, men vid en närmare granskning visar den sig vara en fantasi. Hur säkerställer du att din tillväxtmotor fungerar oavsett vem som sitter bakom ratten? ✅ Relationstriangeln som ledningsverktyg Varför är tystnad i en ledningsgrupp det dyraste man kan ha? Jerry förklarar hur de tre hörnstenarna – kommunikation, känslor och överenskommelser – avgör om din strategi blir verklighet eller bara förblir ett dokument i en låda. ✅ Elitidrottarens blick på det vardagliga hantverket Vi diskuterar varför den mest framgångsrika försäljningen handlar om en "nördig" hängivenhet till detaljerna. Har din organisation tappat respekten för den disciplinerade förberedelsen i jakten på snabba resultat? ✅ Din hälsa som företagets kritiska infrastruktur I en roll där pressen är konstant blir din egen fysiska och mentala status en strategisk fråga. Vad händer med bolagets beslutsfattande när den som leder inte längre har marginalerna på sin sida? ✅ AI som frigörare av mänskligt kapital Om tekniken kan ta hand om det administrativa och analytiska, vad är då din viktigaste uppgift som ledare? Vi utforskar hur framtidens vinnare använder AI för att paradoxalt nog bli mer mänskliga och relationsdrivna. Är din organisation redo för nästa nivå av tillväxt, eller bygger ni på en skör grund?
Vi lever i en tid som premierar "görande" framför allt annat. Vi optimerar, mäter och pushar – men resultatet blir ofta dränerade ledare och själlösa organisationer. I det här avsnittet utmanar Fanny Norlin hela vår syn på prestation. Hon menar att näringslivet har blivit "maskulint tungt" och att vi har tappat kontakten med de krafter som faktiskt skapar genuint engagemang och innovation. Det här samtalet är en inbjudan till att sluta leda enbart från huvudet och istället börja leda från din fulla livskraft. 🗺️ En karta till Fannys modell För dig som är ny inför begrepp som polariteter och embodied leadership, se detta som din startpunkt. Fanny pratar om de universella energier och polariteter som behövs för att skapa framgångsrika bolag i den digitala eran: 1️⃣Det Maskulina (Riktningen och utförandet ): Fokus, riktning, struktur, logik, skydd och utförandet. Utan det maskulina blir energin riktningslös, kaotisk och verkningslös. 2️⃣ Det Feminina (Livskraften och Integreringen): Livskraft, intuition, relation, nätverksvävande, rättrådighet och magnetism. Utan det feminina blir strukturen och hela initiativet torrt, stelt och livlöst och utförandet ego-drivet och kortsiktigt 3️⃣ Polariteten (Spänningen): När dessa möts uppstår ‘creative tension’. Kraft, liv och visdom från det feminina som väcker långsiktig strategi och kick ass utförande i det maskulina. 4️⃣ Från Push till Pull: Det gamla ledarskapet handlar om att pusha fram resultat genom vilja och kontroll (adrenalin). Det nya handlar om att bli magnetisk och locka fram resultat genom livskraft, närvaro och viljan att bidra till något större. 🎙️ Gäst Fanny Norlin är civilingenjören och managementkonsulten som insåg att de rationella verktygen inte räckte för att lösa mänsklighetens mest komplexa utmaningar. Som grundare av Lifeforce Leadership har hon blivit en brygga mellan näringslivets hårda logik och det djupt förkroppsligade ledarskapet. Hennes unika förmåga är att klä existentiell visdom i ord som går att omsätta i styrelserummet. 🔥 Nyckelinsikter för reflektion ✅ Leder du på lånad energi? Många ledare lever på stresshormoner (kortisol/adrenalin) snarare än livskraft (eros). Vad händer med din organisation när du slutar driva på forcerad vilja och börjar leda från inspiration? ✅ Är din behållare tillräckligt trygg? För att våga släppa fram kreativitet, livskraft och intuition (det feminina) krävs en extremt trygg struktur (det maskulina). Kan du skapa ramen som tillåter ditt team att faktiskt blomstra? ✅ Magnetism som konkurrensfördel I ett nätverkssamhälle vinner de som är mest attraktiva noder. Är du en ledare som folk måste följa för att du har makten, eller för att din energi och närvaro är oemotståndlig? ✅ Polaritetens lockelse Hur kan vi använda spänningen mellan ordning och kaos för att driva utveckling framåt, istället för att försöka "lösa" spänningen genom kompromisser? ▶️ Lyssna nu Följ med på en resa som går djupt in i vad det innebär att vara människa och ledare i en föränderlig värld. Ett samtal som garanterat utmanar och stimulerar dig till lite nya tankar inför det nya året!
Vi lämnar ett år bakom oss som präglats av "pilot-paralys" och en polariserad debatt mellan teknik-evangelister och skeptiker. Men 2025 var i själva verket en brygga – ett år där de teoretiska möjligheterna blev praktiska bevis i isolerade fickor av våra organisationer. Nu, när vi blickar in i 2026, räcker det inte längre att "titta på AI". Det här är avsnittet där vi summerar lärdomarna från ett år av digital gyttjebrottning och stakar ut kursen för ett ledarskap som vågar vara både existentiellt mänskligt och operativt exekverande. Det här är också en milstolpe för podden och för mig personligen: jag presenterar för första gången Christopher Bark som en officiell del av GRAIL. Tillsammans utforskar vi varför den största risken 2026 inte är att tekniken misslyckas, utan att vi som ledare misslyckas med att designa om våra liv och bolag från grunden. 🎙️ Gäst: Christopher Bark Christopher Bark är en av mina närmaste vänner, men lika viktigt så är han en av de skarpaste affärsmännen jag känner när det kommer till att omsätta ny teknik i konkret marknadsvärde. Med en bakgrund av att ha byggt och skalat bolag från grunden, köpt och integrerat bolag på löpande band och ett decennium av strategisk försäljning och rådgivning i ryggen, kliver han nu in som ordförande i GRAIL med orden: ”Det här är den viktigaste satsningen jag kommer göra”. 🔥 Nyckelinsikter: ✅ Build Builders, inte bara användare Den största strategiska missen 2026 är att utbilda sin personal i att "använda AI". Vi måste istället bygga Builders. Människor som förstår hur man arkitekterar flöden och skapar sina egna hävstänger. Hur skiftar man en hel företagskultur från passiva konsumenter till aktiva skapare? ✅ Chefen för 50+ agenter Vi leder bägge två team av 50+ AI-agenter, vid sidan av vår ordinarie personal. Det har tvingat fram en insikt: agenter kräver inte mindre ledarskap, om nånting är det traditionella chefskapet ännu viktigare. Vad händer med din roll när du inte längre bara leder människor som gissar, utan agenter som gör exakt vad du säger – på gott och ont? Är du redo för det extrema ansvaret som följer med datoriserad exekvering? ✅ Omdefinitionen av intraprenörskap I en värld där "vibe-coding" gör att vem som helst kan bygga en app på en eftermiddag, omdefinieras det traditionella intraprenörskapet. Det räcker inte längre att ha en idé. Du måste ha förmågan att bygga den. Vi diskuterar hur framtidens stjärnor inom stora organisationer odlas fram och vilka egenskaper som definierar dem. ✅ Nyfikenhet som din enda sanna ROI Vi pratar ofta om avkastning på investerat kapital, men 2026 handlar allt om avkastning på investerad nyfikenhet. De ledare som vågar lämna sin kontext, misslyckas lärorikt med sina piloter och ständigt frågar "varför inte?", är de som kommer att äga marknaden. Har du råd att inte avsätta tid för att bara vara nyfiken? ✅ Från "Human in the Loop" till "Human With Intent" När exekveringen blir gratis blir din avsikt det enda värdefulla som finns kvar. Vi utforskar det existentiella i att leda när maskinerna gör jobbet: Vad är din unika mänskliga substans värd i en automatiserad värld? ▶️ Lyssna på nyårsavsnittet för att staka ut din kurs mot 2026. Det är dags att sluta titta på bryggan och börja gå över den.
Ranking source
Apple Podcasts rankings via the Mato Topic Intelligence Platform.
Observed September 15, 2026. Cached outside the daily freshness window; the positions keep the date they were taken on.
Apple and Apple Podcasts are trademarks of Apple Inc., registered in the U.S. and other countries.
Pairs with
Bring this source into Mato to read its transferable patterns, then turn them into an original show for your own audience.